Rothstein överdriver problem med randomiserade prövningar av policy

Bo Rothstein skriver på DN Debatt (2019-11-10) att det finns svårartade etiska problem med de randomiserade kontrollförsök – eller ”experiment” – som gett årets pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne. Försöken går ut på att genomföra en åtgärd på en slumpvis utvald grupp av människor, och sedan jämföra utfallet med den grupp som slumpats till att inte få åtgärden.

Vi håller med Rothstein om att sådana försök i vissa fall kan vara oetiska. Rothstein ger dock uttryck för en alltför onyanserad hållning. Man måste ha klart för sig vad som här avses med “experiment”. Det handlar inte om att utsätta människor för farliga saker, utan om att pröva åtgärder vars nytta bedöms överstiga (de på sin höjd modesta) riskerna. Den viktiga skillnaden mot t.ex. traditionellt biståndsarbete är just den slumpvisa fördelningen. Man kan fråga sig varför en åtgärd för att förbättra människors livsvillkor plötsligt skulle bli oetisk bara för att den fördelas slumpvis.

Rothsteins huvudpoäng är att försöksdeltagarna inte kan lämna samtycke till policyexperiment. Men detta gäller för alla experiment som involverar en större grupp människor, i rika som fattiga länder. Ett svenskt exempel är hemkörning från Systembolaget, som infördes först i slumpvis utvalda regioner för att effekten skulle kunna prövas. 

Alternativet till ett kontrollerat experiment är ett okontrollerat experiment, det vill säga att ny policy införs utan någon kontrollgrupp, vilket gör att effekten inte säkert kan utvärderas. Ett exempel är när man införde mängdlära i svensk matematikundervisning och inte ville randomisera för att några då skulle bli utan – men sedan fick backa då mängdlära visade sig vara ett sämre sätt att lära ut matematik.

Med randomiserade experiment kan vi på ett tillförlitligt sätt ta reda på vilka åtgärder som ger goda resultat, och sedan implementera dessa i stor skala. 

Alvar Palm, forskare, Chalmers

Gustav Nilsonne, forskare, Karolinska Institutet

Jesper Grip, chefredaktör för tidskriften Evidens och beslut

Elias Dietrichson, grundskollärare

För Nätverket för evidensbaserad policy